04 maj 2007

Pip



Nog för att jag gillar fågelkött, men det här känns magstarkt också för mig. Läs mer hos Helen som med bestämdhet äter sig igenom Australiens alla krogar.
Upplagd av kl.

6 kommentarer:

Lagers tabberas sa...

När man konfronterats med både det ena och det andra i matväg på resor i såväl Kina, Sydostasien, Mellanöstern och Afrika så tycker jag nog dessa sojamarinerade duvor ter sig harmlösa.
Det har ju lite att göra med att klä av sig den moderna normen för hur mat ska se ut, dvs inte ha något med råvaran att göra. Fisk får inte se ut som fisk, serveras fågel får det inte likna fågel.
Jag styckade ur en spädgris för någon månad sedan och skinnet var...ja just det - som på en spädgris och jag fick för ett ögonblick lite vankelmodskänslor när jag färserade en bit av köttet och snodde in det i en rulle av skinnet med resten tillsammans med örter och tryffel.
Det är fel att folk inte längre själva får ta hand om råvarorna såsom de kommer från naturen - det fjärmar oss från smak, upplevandet och en bit av livet.
Nåja!

6 maj 2007 kl. 17:59
Hemliga kockan sa...

Lagers tabberas - Jag känner igen mycket av det du skriver. Jag arbetar på museum och använder mig i mitt arbete av matupplevelser och kulturhistoriska jämföranden kring måltider och kokkonst. Dagligen för jag samtal kring hur vi vill tänka och se på mat, dess ursprung och utseende. Det ska bli spännande att se vad den nuvarande ekologiska trenden för med sig gällande detta ämne! Kan den möjligen förändra hur vi ser på ursprungsråvaran? Jag står dock fast vid att duvorna inte lockar mig, men mycket annat gör det :)

6 maj 2007 kl. 21:36
Kinna Jonsson sa...

Vad spännande att se att du jobbar på museum. Visserligen jobbar jag inte på museum men just nu håller jag på att gå igenom min mormors, läs släktens, gamla kokböcker (handskrivna) och skriver en kakbok som ska komma ut i höst. Det leder till att jag slår upp gamla recept för att jämföra dem med hennes. Köpte senast igår en kokbok från 1863 på antikvariat där fortfarande lod, skålpund osv var norm. Det är så spännande.

9 maj 2007 kl. 08:16
Kinna Jonsson sa...

Nu såg jag bilden också, fy, den faller jag inte heller för. =)

9 maj 2007 kl. 08:20
Hemliga kockan sa...

Kinna - Visst är det spännande! Särskilt fantastiskt är det förstås när det finns gamla anteckningar kvar i böckerna, vilka rätter som är goda och inte, vem som bjudits på lunch osv. Vad underbart att ha ett sådant handskrivet arv i sina händer, jag tycker mycket om att läsa din blogg. Jag ser fram emot att få läsa boken!

9 maj 2007 kl. 08:58
Kinna Jonsson sa...

Hej igen! Vad glad jag blir över att du gärna läser min blogg. Det är lite fattigt med recepten just nu eftersom jag korrläser och fotograferar.

Funderade på en sak och har en fakta sak som jag skulle behöva kolla upp. Kanske kan du hjälpa mig med den. Varför heter det Karl XVs kringlor. Jag har letat och hittat Sinclairvisan där Karl XII har (om jag förstår det rätt) sporrar på stövlarna som ser ut som kringlor. Har kungarnas kringlor någon anknytning till varandra. Maila gärna om du har lust och vet något om det här till kinna.jonsson snabela bredband.net. =)

9 maj 2007 kl. 18:20

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)